Jämställdhet fortfarande tabu

I en ojämställd bransch sticker några bolag ut och satsar på minst 50 procent kvinnor i styrelserna. Andra vill inte ens prata om frågan. 

Att kartlägga bolagsstyrelser är inte lätt. Synnerligen inte när det gäller en så känslig, men viktig sak som jämställdhet. Vi kunde snabbt se att problemet inte fanns hos bolagen med högst omsättning. Däremot saknades det minst sagt kvinnor i de med lägst omsättning, det rör sig inte om småföretag utan om bolag med årsomsättning mellan 300–800 miljoner kronor.

När jag ringde upp ett VVS-företag fick jag svaret redan i växeln att ”vi ställer inte upp på intervjuer om jämställdhet”. De mindre bolagen verkar helt inte vilja inte prata om det.

Läs mera här: Saknas kvinnor i var tredje styrelse

Ett annat installationsföretag lät åtminstone frågan gå förbi växeln. Men presschefen fick snabbt fram att företaget inte ville svara på ”sådana frågor”. De flesta ville få frågorna skickade till sig på mail och svarade imponerande kortfattat med vad som närmast liknade pressmeddelanden. Slätstrukna svar som “Vi behöver jobba mer med att förändra beteenden, attityder, strukturer och organisering och vi behöver utveckla ledarskapet i branschen”.

Om man är så angelägen om att förändra beteenden, varför inte ställa upp på en intervju där följdfrågor kan ställas och där de får chansen att utveckla sina tankegångar bortom årsredovisningarnas språkbruk?

”Det svårt att blunda för att man i en bransch som skriker efter arbetskraft inte har råd att utesluta halva befolkningen.”

Oskar Knutsson

Varifrån kommer rädslan för att prata om jämställdhet? I en ojämställd bransch kan det tyckas naturligt att det saknas kvinnor i styrelserna. Frågan är hur det någonsin ska kunna förändras om inte företagen skapar förutsättningar för kvinnor. Dels i form av förebilder, dels i form av praktiska saker som inbjudande kultur på arbetsplatsen och bra arbetskläder.

En chef i ett mindre bolag svarade på frågan om varför de större bolagen generellt är mer jämställda med att “större företag har oftast större resurser att arbeta med mångfaldsfrågor och har därför kommit längre i arbetet än mindre företag som har fokus på nuvarande och kommande uppdrag i första hand”. Men ska man då låta bli? Ska jämställdhet vara underordnat kortsiktig, ekonomisk vinst?

Hur tänker företagen som inte vill prata om jämställdhet? Förutom att ledande bolag påstår att jämställdhet skapar bättre affärer, så är det svårt att blunda för att man i en bransch som skriker efter arbetskraft inte har råd att utesluta halva befolkningen.