”På det femte eller sjätte försöket går bågen av”

Det som vid en första anblick ser ut som en innovativ lagning av en lyftbåge till en skoter visar sig dölja en VVS:ares galna motoräventyr med en Amarok, skottning med bara händer i snöstorm och en hjälte i en Volvo 940.

”Hade av lyftbågen på skotern. Den är en del av hela bakstycket, så då fick jag ta fram pressen.” Under en skrollning i Facebookgruppen Rörmokare med gränser fastnade vi för denna fiffiga VVS-relaterade lagning och hör av oss till Daniel Andersson som lagt upp bilden.

Han jobbar till vardags med teknisk VVS och har ett företag som är specialiserat inom energibesparing och värmepumpar. Så att han gjorde en ny lyftbåge med pressen är inte märkligt i sig – men hur i helsefyr har han lyckats ha av den hårda aluminiumbågen?

Fler vvs:are berättar
”Kunden hade lagat den med svets och slangbit”

Läs också:
VVS-kalendern lucka 24: ”De hade tillverkat en liten ångbomb”

Historien bakom detta är ganska rolig, tycker han själv och berättar ett händelseförlopp som låter otroligt men som han svär är sant, samt intygas av svågern.

”Det var så att jag, mina barn, min svåger och en kompis var uppe i bergen i Härjedalen och testade framkomligheten med min Amarok i nysnön.

Det gick helt fantastiskt bra så länge vi höll fart och hade diffarna låsta. När vi kommit en bra bit upp i bergen tilltog snödjupet. Där uppe börjar det dessutom glesa ur med träd, så snön hade drivit över vägen på flera ställen. 

Vid en punkt hade det drivit över så mycket snö att jag var tvungen att öka hastigheten ganska rejält! POFF! lät det, sedan satt vi där vi satt. Riktigt jävla rejält satt vi. Bilen stod på underredet … Det var bara att kliva ur den varma bilen och börja jobba.

Vi turades om att ligga under bilen och skotta med våra bara händer i snöstormen. För någon spade hade vi inte lagt in i bilen såklart. Efter ett par timmars slit så insåg vi att vi var tvungna att övernatta i bilen. Ingen av oss hade mottagning på telefonen heller.

Genomblöta och utmattade satte vi oss i bilen och knäppte på dieselvärmaren. Efter en stund sade min vän Carman att vi kanske skulle kunna gå tillbaka till stugan och hämta något att dra loss bilen med. Dessvärre är vi alla extremt mörkrädda (i alla fall jag), så det var inget alternativ. Dessutom hade vi bara skotrar och en Volvo 940 vid stugan.

”Jag sätter mig i Amaroken och lägger i backen, och på given signal gasar vi. Bilen flyttar sig flera centimeter per försök, så vi fortsätter. PANG!”

Rätt som det är säger Carman att han minsannn ändå tänkte gå den knappa milen tillbaka till stugan och hämta en skoter. Ja, vad hade vi för alternativ? Ingen av oss ville sova i bilen, så han blev ju vår hjälte. Efter cirka två timmar hör vi en skoter på håll. Carman anländer med Polarisen! Vi övriga går ur bilen och fäster bogserlinan i lyftbågen på skotern. Jag sätter mig i Amaroken och lägger i backen, och på given signal gasar vi! Bilen flyttar sig flera centimeter per försök, så vi fortsätter. PANG! På det femte eller sjätte försöket går bågen av … 

Vi var sååå nära att komma loss! 

Vi var vid det här laget supertaggade! Så pass taggade att vi började fundera på om Volvon kunde ta sig upp i bergen och få loss Amaroken. Vi bestämde oss för att försöka. 

mer motor
Patrik bytte till elbil: ”Jag tankar för under 100 kr i månaden”

Carman tog skotern och for ner till stugan för att hämta Volvon. Han precisionskörde i hjulspåren upp i bergen till skådeplatsen. Väl framme kopplade vi ihop bilarna med bogserlinan och drog för allt Volvon var värd. Vi kom loss! 

Vi var tvungna att trampa upp en ”vändplan” där vi kunde vända bilarna, sedan åkte vi ner till stugan och gjorde upp en brasa där vi värmde våra stukade och frusna själar. 

Allt som allt tog detta spektakel runt 5–6 timmar av våra liv. Servopumpen på Amaroken gav också upp pga av allt svängande i packad snö. 

En dyrköpt läxa.”