VVS-dikt av sliten rörläggare upptäcktes i slottsruin efter 134 år

Publicerad 16 jun 2021, 06:00 | Uppdaterad 21 jun 2021

Rörläggaren fick slita hund när han skulle dra avlopp i kungliga slottet en sommardag 1887. Så mycket att han skrev en dikt om sitt tunga jobb. Nu har den gömda flaskposten hittats av arkeologer.

VVS-lyriken som låg ihoprullad och nedstoppad i en glasflaska har väntat i 134 år på sina läsare. Den vittnar om hur det var att kämpa med rörläggning på slottet i Stockholm och det var inget lätt arbete. Brevet, som tidningen Energi & Miljö var först med att skriva om, hittades i samband med ett dräneringsarbete intill högvaktsflygeln. Eftersom hela Gamla stan är ett fornlämningsområde var en arkeolog med och höll koll på om det skulle dyka upp något av historiskt intresse under arbetet.

Läs om fler gamla fynd:
Rörmokarnas gömda hälsning hittades efter 33 år

Läs om mer oönskade upptäckter:
Skräckfynd i toaletten

Jonna Sarén Lundahl är arkeolog på Arkeologikonsult och var mest intresserad av att se till att den gamla vallgravsmuren till slottet Tre Kronor, som brann ned 1697, inte kom till skada. Vid muren upptäcktes en rörgrav som innehöll brevet, daterat 1 augusti 1887.

– Det var skrivet på vers av en rörläggare som beskrev hur han högg fram den här rörgraven, hur han slet och donade med muren. Det var ganska charmigt, säger Jonna Sarén Lundahl till VVS-Forum.

Med slägga och spett hackade sig er arme VVS-förfader fram under augustisolen, allt för att kungen skulle slippa diverse odörer. Vedermödorna rimmade han sedan om för en, skulle det visa sig, 2000-talspublik.

Jonna Sarén Lundahl. Foto: Privat.

– Av brevet att döma tror jag det var avlopp man jobbade med, att dränera och föra bort vatten. Det verkar ha varit ett stort problem i Stockholm på den tiden. Man hade inte mycket till avlopp att leda bort alla orenheter med, säger Jonna Sarén Lundahl.

Sommaren 1887 bodde kung Oscar II på slottet. Han såg till att modernisera det i flera etapper. Kring sekelskiftet hade han hunnit få in vattenledningar, elektrisk belysning, telefon och vattenburen centralvärme.

Men vem var rörläggaren som enligt sitt eget diktande ”med släggan slagit, några tusen friska slag” för att sedan ”rätt igenom muren dragit, rör till närmsta vattendrag”? Han kallades ”Tullen” men signerade brevet med bokstäverna L och E och tillhörde enligt dikten företaget A. Rundquist & co. Det kan ju inte vara lätt att veta vem det var. Eller?

På VVS-museets vägg i Bromma sitter av en slump en tavla med alla, ett 40-tal, anställda på just Rundquist & co. En tavla som är gjord 1887, samma år som ”LE” skrev ned och gömde sin dikt i rörgraven vid slottet. Det fick arkeologen reda på när hon hörde av sig till museet och frågade om hjälp med att i bästa fall identifiera författaren.

– På tavlan fanns bara en person med initialerna LE och det var Lars Ekström. När jag hade namnet kunde jag söka på honom i släktforskningssidor på nätet, det var otroligt att man kunde lista ut vem han troligtvis var och få se ett foto, säger Jonna Sarén Lundahl.

Rolf Levin är chefsintendent på VVS-museet och kände omedelbart igen bolagsnamnet A. Rundquist & co.

– Det var ett intressant företag som fanns kvar in på 1960- och kanske till och med 70-talet. Riktigt när det upphörde och vart resterna av det tog vägen vet vi inte. Men vi har ett diplom på att de var kungliga hovleverantörer 1951, så de hade jobbat på slottet väldigt länge. Grundaren Rundquist själv var verksam i arbetsgivarorganisationen Rörföretagarnas förening, Refis, och finns som oljemålning här på museet, säger han.

Mannen på personaltavlans fotografi tittar ut ur bilden med bestämd min. Han har prydlig mittbena och en välansad mustasch. Han är 32 år gammal. Hur var hans liv?

Jonna Sarén Lundahl har tagit reda på svaret. Som är: långt och äventyrligt.

Lars Ekström föddes i Slimminge i Skåne i september 1854 och jobbade först som dräng innan han i 20-årsåldern emigrerade till Amerika. Det verkar inte ha varit så lyckat för två år senare kom han hem igen och fortsatte som dräng. Efter ett tag flyttade han till Stockholm och började som rörläggare. Han gifte sig och bildade familj. Sitt tredje barn, en dotter, fick han dagen innan han skrev sin VVS-dikt. Två av barnen dog redan som små.

Läs om annat som ligger dolt:
Se vilka fynd man kan göra i en WC-cistern

Senare i livet jobbade ”Tullen” som smed för att till slut komma upp sig och bli cigarrhandlare. Sin sista tid bodde han på Gubbhemmet, en inrättning för äldre män i borgarklassen. Han dog av ”ålderdomssvaghet” 1939, då han var 85 år gammal.

Nu, snart 134 år efter att inspirationen slagit till medan svetten lackade vid slottsmuren, har han också debuterat som publicerad lyriker.

Här är hela dikten:

TILL EFTERVERLDEN

Från Slottet nedåt strömmen
Man grundat ut – i drömmen
Att leda stank och vatten bort
Och detta på en tid helt kort

Man länge närt den höga tanken
Att snart bli af med stanken
Som känns i slottets regioner
Om ock det skulle kosta millioner

Från dröm till verklighet det gått
Sedan man en fix idé har fått
Att leda rör igenom hvalf och murar
Till passage för alla hagelskurar

Skulle härvid tusen hinder möta
Må de bryta för att saken sköta
Ty ett slut på alla obehag
Man önskar få med hvarje dag

Och här man träffat på en mur
Som luktar både rå och sur
Man stannat för en stund
Att fresta på om hon är grund

Men muren hade dimensioner
Som trotsa kan en Krupps kanoner
Man dock till verket måste gå
Att skaffa undan stenar, stora, små

Och sedan man med släggan slagit
Några tusen friska slag
Man rätt igenom muren dragit
Rör till närmsta vattendrag

Med spett och borrar utaf stål
Man uti muren gjort ett hål
Så stort att sjelfva satan deruti
Kan trifvas godt och nykter bli

Den digra muren länge stod emot
Både slag och stötar, fot för fot
Men måste dock till sist ge vika
För män som ej sitt värf kan svika

De raska gossar som lagt hand härvid
Lefde i kung andre Oscars tid
De hade största äran deruti
Att de tillhörde Rundqvists faktori

Och den som diktat dessa rader
Hörde till de lägsta grader
I ett verk som kallas Tullen
Men ligger kanske nu i mullen

Som ett minne från vår tid
Lägger dessa rader tätt invid
Det grofva röret uti muren
För att undan gå censuren!

Stockholm slott d 1 aug 1887

/Monogram EL eller LE