Svenskarna fick lära sig lägga rör – av engelsmän

Publicerad 29 okt 2020, 08:36

När de första större allmänna rörläggningsprojekten i Sverige drog igång i mitten av 1800-talet var det inte för att leda vatten utan för att lysa upp städerna.

Gaslykta. Foto: Tekniska museet/Stockholm EnergiDet har gått drygt 170 år sedan ledningarna lades i jorden. Först ut var Göteborg, 1846, följt av Norrköping, 1851. Den 18 december 1853 invigdes gaslyktorna på Norrbro i Stockholm. För det gick inte vatten genom de första ledningar som lades i större skala i Sverige, utan gas. Om det berättar Rolf Levin, chefsintendent på VVS-museet i Stockholm som har corona-anpassat öppet hus den 22 november.

– Exakt varför stockholmarna var långsammare med att installera gas förtäljer inte historien. Det tog tid att komma överens om man skulle satsa på gatubelysning överhuvudtaget, säger han.

Förspelet till rörläggningen i Stockholm var utdraget. Gasbelysning hade kommit till gatorna i Paris under 1800-talets allra första år och diskussionen om att ta den till den svenska huvudstaden pågick i flera årtionden.

Mer historia: Testa dina kunskaper om gamla VVS-prylar i vårt quiz

Vid den här tiden fanns bara oljelampor eller facklor som utebelysning och det var husägarnas skyldighet att lysa upp vid de egna fasaderna och invånarnas att bära med sig handlyktor om de till äventyrs begav sig ut i den mörka kvällen.

Gasljusen var ett stort och dyrt projekt. Läser man Stockholmstidningar från de här åren återkommer ”gaslysningsfrågan” ofta i argumenterande skrifter om kostnaderna och hur de ska fördelas.

När alla till slut var överens om vad som skulle göras kom nästa hinder. Hur? Kunskapen saknades, därför anlitades ett engelskt företag.

– För att komma hit och göra det så skrev engelsmännen ett avtal på att de skulle få monopol på att göra utomhusbelysning i Stockholm. På det sättet stängde de ute konkurrenterna, berättar Rolf Levin.

Svenska arbetare fick vara med när britterna var ute och lade gasledningarna runt om i Stockholms centrala församlingar, men bara som hjälpredor och hantlangare. Det gav ändå kunskaper som utnyttjades av entreprenören Johan Bergström. Han, som finns porträtterad på VVS-museet, blev 1854 först med att ha rättigheter att installera gasledningar i fastigheter.

– Hans gubbar hade lärt sig av engelsmännen hur man gjorde för att dra de här rören. Han kom på att han kunde kringgå monopolet på utomhusbelysning genom att börja dra in ledningarna i husen från stamledningarna, säger Rolf Levin.

– Från början var det till slottet och de stora restaurangerna och teatrarna i första hand, inte till privatbostäder. Det var bara de allra finaste våningarna i Stockholm som hade gasbelysning i kristallkronorna.

Gasen kom först från det nybyggda gasverket vid Klara sjö, i området där Centralstationen nu ligger. När systemet byggdes ut tillkom ett verk vid Värtahamnen. Mot slutet av 1800-talet fanns 6 600 gaslyktor utomhus i Stockholm. Vid mitten av 1900-talet ökade efterfrågan på gas starkt till spisar och uppvärmning, men den hade spelat ut sin roll som ljuskälla.

En rest från gaslampornas tid finns dock kvar. På Stureplan står ”Carlssons lykta” från 1885. Det är Stockholms enda gatubelysning som drivs med stadsgas.