I Solallén finns inte bara energilösningar. Sedumväxter på förrådstaken hjälper till att minska mängden dagvatten. Foto: Marie Granmar

Så klarade de sommarens extremvärme

Publicerad: 22 oktober 2018 Text: Marie Granmar

Sommaren 2018 bjöd på värmerekord i Sverige. Det innebar en utmaning för många passivhus. Nollenergikvarteret Solallén i Växjö klarade sommaren tack vare frikyla från borrhål.

Det är lugnt och stilla i radhuskvarteret Solallén i södra Växjö en vanlig tisdagsförmiddag.

Tystnaden bryts då och då av glada barnskrik från ett närbeläget dagis och en och annan förbipasserande bil.

Vid första ögonkastet liknar Solallén andra nybyggda radhuskvarter.

Men de svartmålade trähusen med solceller på taken, bergvärme och FTX-ventilation är några av Sveriges allra mest energisnåla.

De är också Svanen-märkta.

När husen byggdes 2014 var ambitionen att skapa landets första radhuskvarter med netto-nollenergihus.

Så verkar det också ha blivit, enligt mätningarna som gjorts sedan dess.

– Enligt våra mätningar blir det till och med lite plus, säger Björn Berggren, industridoktorand hos Skanska Sverige.

Läs mer: De installerar i Sveriges största passivhus

De sju huskropparna med tre lägenheter i varje är byggda med passivhusteknik.

Ytterväggarna är drygt en halvmeter tjocka och fönstrens storlek anpassad till väderstrecken.

Varje lägenhet har en isolerad farstu som minskar värmeläckaget från ytterdörren.

I farstun hos bostadsrättsföreningens ordförande, Jonas Falck, hänger en cykel på väggen.

Det dröjer en liten stund innan ytterdörren öppnas, eftersom Jonas Falcks 1,5-åriga dotter just avslutat sitt morgonmål.

Sedan blir det full fart på visningen av fyrarumslägenheten där familjen bott sedan 2015.

Jonas Falck är ordförande i bostadsrättsföreningen och flyttade in 2015. Foto: Marie Granmar

– Vi trivs väldigt bra här. Det är fint med trädgården och altanen. Frikylan har vi verkligen behövt den här varma sommaren. Tyvärr har kylan inte fungerat i några andra lägenheter, så där har det inte varit lika bra, säger Jonas Falck.

En nackdel med passivhus är att det finns risk för övertemperaturer sommartid. För att undvika värmeproblem i Solallén utnyttjas bergvärmens borrhål även till frikyla.

Under sommaren cirkuleras köldbäraren ner i borrhålen och kyler därefter ventilationsluften.

I Jonas Falcks lägenhet är det svalt denna tisdagsförmiddag i augusti. De solstyrda markiserna är neddragna. Tidigare under sommaren har även solskyddsfolier på ett par fönster hjälpt till att hålla värmen ute.

Läs mer: De gör tuffaste testerna av ventilationen

Ordföranden, som till yrket är programmerare, visar temperaturkurvorna för den egna lägenheten som han har skapat i sin dator.

Under rekordvarma juli var temperaturen i vardagsrummet som mest uppe i 29 grader.

– De boende har inte köpt lägenheter med komfortkylasystem, som ska garantera en maximal inomhustemperatur. Den frikyla som finns hjälper till att sänka temperaturen, säger Björn Berggren.

På vardagsrumsväggen sitter tre mätare. De visar golvvärmetemperatur, koldioxidhalt i luften och luftfuktighet. Foto: Marie GranmarNågra av lägenheterna har dock haft problem med frikylan och där har de boende stånkat i värmen.

Under en period läckte en styrventil som reglerar kylan till tilluftaggregatet.

Efter lagning av läckan och avluftning av frikylesystemet fungerar det bättre igen, enligt företaget Assemblin som konstruerat installationerna för tappvatten, spillvatten, värme och kyla.

Även ventilationen med värmeåtervinning, som sköts av ett litet FTX-aggre­gat i varje lägenhet, har krånglat.

Första vintern bildades is i värmeväxlaren, som sitter gömd bakom en gardin i hallens toalettrum. Fukten i den varma inomhus­luften frös när den mötte kall utomhusluft.

Numera är problemet löst med hjälp av en förvärmare på aggregatet.

– Vår leverantör av aggregat hade nog missbedömt fuktinnehållet i frånluften, därför blev det så, säger Ulf-Göran Roos, avdelningschef för Vent hos Bravida i Växjö.

Läs mer: 29 fläktrum fixar klimatet

På det stora hela taget är Jonas Falck väldigt nöjd med sitt boende, även om han har en del förbättringstips.

Exempelvis tycker han att solelen borde gå att tillgodoräkna sig direkt för de boende. Som mätaren sitter nu bakas el från solcellerna ihop med annan inkommande el.

Det blir bara föreningen som vinner på ekvationen mellan såld och köpt el.

Det finns ett tilluftsdon i varje rum. Frånluftsdonen sitter i kök och badrum. Foto: Marie GranmarPå en vägg i vardagsrummet sitter tre mätare som visar golvvärmetemperatur, koldioxidhalt i luften och luftfuktighet.

Vid vissa förinställda värden forceras ventilationen automatiskt, exempelvis om CO2-halten når 1 000 ppm.

– Temperaturen på den vattenburna golvvärmen går att justera, liksom fläkten i ventilationsaggregatet. De andra rör jag aldrig. Fuktmätaren borde egentligen sitta i badrummet, vid frånluften, säger Jonas Falck som även hjälper till med driften i bostadsrättsföreningen.

Om han fått vara med och bestämma från början hade valet fallit på något smartare värmepumpar.

I dag finns intelligenta värmepumpar som producerar varmvatten främst när solen skiner, vilket sparar energi.

Här produceras varmvatten även mitt i natten, när vattentemperaturen sjunkit under ett visst värde.

Varje hus har en bergvärmepump som är inrymd i farstun till en av lägenheterna.

Den låga framledningstemperaturen till golvvärmesystemet gör att bergvärmepumpen får hög verkningsgrad, COP, berättar Daniel Fredriksson, projektingenjör hos Assemblin VS.

Första vintern frös det i FTX-aggregatets värmeväxlare. Foto: Marie Granmar

För att klara varmvattenbehovet när tre familjer ska duscha finns också en extra varmvattenberedare i farstun. Bergvärmepumpen rymmer 180 liter och den extra tanken 200 liter.

– Varmvattenbehovet är ju lika stort i lågenergihus som i vanliga hus. Därför har vi fått sätta in en extra tank, säger Daniel Fredriksson.

Han visar undercentralen som finns bakom en dörr bredvid värmepumpen. Här kommer det kommunala kallvattnet in. Bland installationerna syns också inkommande brine från det 130 meter djupa borrhålet under huset. Varje hus har ett borrhål.

Daniel Fredriksson visar bergvärmepumpen, som står utanför en av undercentralerna. Foto: Marie GranmarMitt på väggen sitter växelriktaren för solcellerna, som denna morgon ger 4 000 watt. Mitt på dagen levererar de maximala 10 000 watt.

I undercentralen finns också elskåpet för de tre lägenheterna, anslutningen till optisk fiber och en Mbus-slinga.

– Utmaningen här har varit att få plats med allt. Under projekteringen insåg vi att den tänkta undercentralen var för liten för alla installationer. Därför fick vi ändra placeringen av värmepumparna, säger Daniel Fredriksson.

I ett annat av kvarterets hus pågår kontinuerliga mätningar i 252 punkter.

Bland annat mäts tillförd energi från värmepump och solceller samt energiåtgång i fläktaggregat, cirkulationspumpar och hushållsel.

Dessutom loggas inne- och utetemperatur, temperaturer i ventilationsaggregat, framlednings- och returtemperaturer, relativ luftfuktighet samt flöden och volymer av luft, vatten och köldbärare.

Mätningarna tar ingen hänsyn till om de boende är hemma eller ej. I de tre lägenheterna bor en barnfamilj, ett par med hund och en ensamstående person.

Resultatet av de två första årens mätningar beskrivs i en forskningsartikel i tidskriften Buildings 2017. Björn Berggren och Maria Wall, båda vid Lunds tekniska högskola, visar där bland annat att energianvändningen i huset är mycket låg.

Exklusive hushållsel drar huset i genomsnitt 27,6 kWh/m2, år. Det innebär 7 121 kWh/år totalt för de tre lägenheterna.

Samtidigt ger solcellerna på taket 35,7 kWh el per kvadratmeter, vilket sammanlagt blir 9 212 kWh/år.

Utan hushållsel blir det här alltså ett plusenergihus.

Boverket och Energimyndigheten följer projektet med stort intresse.

– Utöver energiprestanda vill myndigheterna utvärdera om det finns påverkan från andra tekniska egenskaper i byggnaderna. Därför mäter vi också fukt och temperatur i byggnadskonstruktionen, säger Björn Berggren.

Varje hus har en undercentral som försörjer tre lägenheter. Foto: Marie GranmarKvarteret Solallén är ett av byggföretaget Skanskas flaggskepp.

Bostadsområdet är det första som uppnått högsta nivån, mörkgrönt, på företagets Gröna karta.

Placeringen i nya stadsdelen Vikaholm, i södra Växjö, har också sin förklaring.

Kommunen har redan för länge sedan riktat in sig mot att bli energi­effektiv och fossilbränslefri.

Viss mark avyttras som så kallade energitomter, med rabatterat pris för byggprojekt som satsar på energieffektivitet.

Utöver energilösningarna i Solallén finns åtgärder som ska hjälpa dagvattensystemet.

På taken till radhusens trädgårdsförråd växer sedum, som hjälper till att suga upp regnvatten. Det minskar mängden dagvatten som samlas i områdets dammar.

Meningen är att kvarteret även ska ge inspiration, och det verkar fungera.

– När vi bygger egen villa om ett eller två år kommer vi nog att göra något liknande – välisolerat med FTX-aggregat och frikyla, solfångare för varmvatten och solceller – om budgeten tillåter, säger Jonas Falck.

 

Fakta/Solallén i Växjö

  • Radhuskvarter i södra Växjö med sju huskroppar, byggda med passivhusteknik.
  • Varje hus har tre lägenheter – treor och fyror.
  • På hustaken finns sammanlagt 462 kvadratmeter solceller med totalt installerad effekt 70 000 Watt.
  • Sju bergvärmepumpar, med lika många borrhål, förser husen med värme och varmvatten.
  • Sedan inflyttning 2015 mäts kontinuerligt energiproduktion och -användning, temperaturer, flöden, luftfuktighet och många andra faktorer i ett av husen.
  • Enligt mätningarna genererar solcellerna på huset nästan 30 procent mer el än vad som används (exklusive hushållsel).
  • År 2017 utsågs Solallén till ett av de fem mest hållbara byggprojekten i Sverige, av Sweden Green Building Council (SGBC).

Byggentreprenör: Skanska Sverige.

Arkitekt: Frida Petersson, Skanska.

VVS-entreprenör: Assemblin.

Ventilationsentreprenör: Bravida.

Elentreprenör: Elub.

 

Fakta/Så minskas energigap

  • Gapet mellan projekterad energi­användning och senare uppmätt energiåtgång har varit ett debattämne under flera år.
  • I studien av kvarteret Solallén har forskarna Björn Berggren och Maria Wall, Lunds tekniska högskola, visat hur energigapet kan bli mind­re.
  • I stora drag handlar det om att även ta hänsyn till omgivningens påverkan (exempelvis inomhustemperatur) på den uppmätta energin.
  • Denna så kallade normalisering gör i fallet Solallén att prestandagapet för bergvärmepumpen minskar från tolv procent till mellan en och fem procent. För solcellerna minskar gapet från 17 till fem procent.
  • Enligt forskarna visar resultatet att normalisering är viktigt, för att få fram rättvisande energiprestanda i byggnader.
Fler nyheter