VVS-eleverna fixade rent dricksvatten till barnhem i Kenya

När det var dags för praktik åkte VVS-eleverna till Kenya för att fixa rent dricksvatten till ett barnhem i en by på landsbygden. Resan bjöd på oväntade upptäckter för både lärare och ungdomar. 

En grupp blivande rörmokare i årskurs två och tre på Torekällgymnasiet i Södertälje ägnade sin APL-period åt ett annorlunda projekt. Under nästan hela november jobbade de i en miljö och med installationer som de aldrig varit i närheten av innan. 

Läs också:
Rörmokaren vill ut i världen: ”Sjukt att vi spolar med dricksvatten” 

Läs också:
Kan rörmokare åka utomlands som volontärer?

– Det här har vi gjort för att eleverna ska få en vidgad syn på hur det funkar i andra länder för att sedan kunna jämföra med hur det är i Sverige. Att se hur andra människor lever är ett stort mervärde för eleverna, säger Mandel Fasth, som är lärare på skolans VVS- och fastighetsprogram. 

Resan betalades inte ur skolans budget. Personal och ungdomar hade samlat in pengar genom att söka stöd från bland annat företag och fonder. Med hjälp av en svensk organisation fick de kontakt med nunnor som driver ett barnhem utanför staden Kisumu. Där kokade de insamlat regnvatten för att kunna dricka – nog skulle de svenska ungdomarna kunna ordna med vattenrening åt barnen och personalen på hemmet? Det fick bli huvuduppdraget under det här arbetsplatsförlagda lärandet. 

När delegationen från Södertälje landade i Kenya tog det ytterligare flera timmar i bil innan de nådde fram till sitt mål. Väl på plats skulle de märka hur stora skillnaderna är mot hemma och vikten av att verkligen kunna lösa saker på plats. 

Mandel Fasth hade i förväg ordnat ett system för enklare vattenrening av en lokal firma. 

– Det är ett filtersystem med membran som är godkänt där nere. Jag tror inte att det skulle vara godkänt här hemma. Men det har tagits vattenprover för att se så att det går att dricka och det är helt godkänt, säger han.

– När vi hade monterat allt så kom en nunna fram och bad om ursäkt för att hon hade varit så tvär i början, de hade först hellre velat ha ommålat än att få rent vatten för att slippa koka det. Men sedan märkte hon ju hur det hjälpte dem något enormt.

Jag såg hur förtroendet de fick gjorde att de blommade ut.

Mandel fasth

Eleverna hade fullt upp med andra uppgifter på barnhemmet utöver vattenreningen. De gjorde mindre reparationer med enkla medel, sådant som toaletter, blandare och omdragning av rör.

– För de drar rör utomhus och solen tär på dem så att det blir sprickor. Det var inte som vår standard direkt, eleverna tyckte att det var väldigt intressant, säger Mandel Fasth. 

Tillvaron i den kenyanska byn blev ögonöppnande på flera sätt, både socialt och yrkesmässigt. 

– Vi var i kontakt med utbildade rörmokare där nere och killarna som jag hade med mig går i tvåan och trean och är betydligt mycket mer utbildade än vad de är där nere. Så ungdomarna fick se hur duktiga de är. En konkret sak som blev en ny grej för dem är att svetsa plast, det är bara plaströr där nere så det fick vi lära ut och öva på på plats. Det tyckte de var kul också, säger Mandel Fasth. 

Han beskriver skillnaderna mot hemmaplan som natt och dag, både i hur installationerna var gjorda, material och logistik. Det blev viktigt att vara kreativ och flexibel för att möta oväntade hinder. 

– När vi gick till grossisten, eller affären, och handlade saker så fanns inte allt vi ville ha. Det var ett hål i väggen med massa rördelar. Man fick trolla lite och det är något jag tror eleverna kommer att ha nytta av i framtiden. Den här och den här grejen fanns inte att få tag på men vi var tvungna att lösa det ändå. Vi var de enda utlänningarna där men var välkomna att gå och peka och försöka lösa det med gester. Det blev en del svårigheter med sådant som att hur ska jag förklara vad en böj heter? Det var utmanande och jättekul för ungdomarna. 

Enligt Skolverkets krav ska eleverna också övas i att problemlösa och det var något de verkligen fick göra. Läraren förvånades själv över hur vissa elever så tydligt utvecklades och växte under resan när de hamnade i en ovan miljö och tvingades tänka på ett nytt sätt. 

– Jag såg hur förtroendet de fick gjorde att de blommade ut. En elev som tidigare varit omotiverad och absolut inte skulle bli rörmokare blev en helt annan där nere. Han fick ansvar, fixade det och blev så mycket säkrare efter den här resan. Det är riktigt häftigt att se, säger Mandel Fasth.

Läs också:
Brist på toaletter dödar 700 000 barn varje år

Läs också:
En tredjedel av världens befolkning saknar toalett

Hans råd till andra som ska göra liknande projekt är att inte planera för stort. 

– Innan vi åkte pratade kollegor om att vi kan göra det här och det här och det här och allt växte. Men jag menade att vi vet inte om det finns grejer där nere och kom ihåg att det är elever som ska göra allt. Vi skalade ned planerna och såg till att det blev görbart och inte stressigt. Man kan inte heller lämna något halvfärdigt. När du lämnar ska det funka på ett sätt som gör att de lokala kan ta vid och sköta allt utan att det kostar dem för mycket pengar. Något som är för stort eller avancerat går inte att lämna över.