”Det är enorm skillnad på gamla och nya verktyg”

Publicerad 7 jan 2021, 09:44

Vibrationsskadorna hör till VVS-branschens största arbetsmiljöproblem och elverktygen används allt mer. Forskare varnar för att förmågan att känna vibrationerna trubbas av redan efter några års arbete.

När Leo Carlsson har en elektrisk såg i händerna tänker han på en sak. Att den inte ska få göra med honom det han sett hos sina äldre arbetskamrater.

– I byggbranschen ska man inte klaga utan bara köra på. Sedan står montörerna där och är helt förstörda i kropparna när de är 50-60 år. Folk sliter ut sig i onödan för att de inte vågar säga ifrån eller att det anses som lite töntigt att sätta ned foten, säger han.

– Samtidigt är många äldre medvetna om riskerna med vibrationsskador och liknande nu när de börjat märka av hur deras kroppar blivit av allt slitage. De är ofta väldigt noga med att vi yngre inte ska göra samma misstag som dem.

Leo Carlsson är 23 år och har jobbat som VVS-montör i fyra år men han känner själv redan effekterna av vibrationerna han utsätts för i arbetet.

Läs mer om arbetsmiljö: Här är de vanligaste arbetsskadorna

– Det är som att händerna vibrerar och att jag tappar känseln, de domnar bort. Är det riktigt illa kan det hålla i sig några dagar om man har kört mycket. Behöver man bila i tio-tjugo minuter någon gång är man väldigt mör i händer och armar efteråt, säger han.

– Är det kallt ute så märker jag att händerna och fingrarna blir kallare än de brukade bli, det är på grund av att cirkulationen blir sämre när man arbetar med vibrerande maskiner varje dag. Även om man försöker jobba ergonomiskt, ha bra grejer och göra det bästa av situationen så sliter det på händerna mycket snabbare än man tror.

Leo Carlsson.Han är glad att ha en arbetsgivare som visar förståelse för riskerna. Chefen ser till att det finns nyare verktyg som vibrerar mindre och att de anställda nästan aldrig behöver bila.

Vad är bäst och värst?

– Slagborr, Fein och bilmaskin undviker jag om jag kan. Vi försöker ha bra verktyg. Kör man en äldre tigersåg länge så domnar händerna. Jag har en Milwaukee som jag är väldigt nöjd med, har man rätt blad till rätt material och använder den rätt så kan man spara sig rätt mycket när det kommer till vibrationer. Man känner ändå om man har kört tigersåg eller slagborr mycket en dag att det inte är bra.

Du kan ha många år kvar i branschen, hur kommer den att förändras?                       

– Elverktyg kommer nog att användas i större utsträckning än tidigare för att effektivisera arbetet. Fler lär få problem med händerna på grund av vibrationsskador i framtiden. Jag hoppas att den tekniska utvecklingen fortsätter framåt. Man märker ju att det är en enorm skillnad på tio år gamla verktyg jämfört med nya, det har blivit mycket bättre.

Vad krävs för att minska skadorna?

– Folk måste våga säga emot mer och inte riskera att känna sig töntiga eller fega för att de säger nej till att arbeta oergonomiskt. Ingen kommer tacka dig när du sitter med vita fingrar när du är femtio. Arbetsgivare måste bli bättre på att förse sina anställda med bra verktyg så att de inte behöver hålla på med gammalt skräp som orsakar skador.

Vibrationsskador är efter belastningsskador den vanligaste arbetssjukdomen i byggbranschen. Fysikaliska faktorer som vibrationer och buller står för en tredjedel av arbetssjukdomarna, enligt en studie från Luleå tekniska universitet.

Magnus Persson, arbetsmiljöexpert på Installatörsföretagen, menar att riskmedvetenheten har ökat sedan EU:s direktiv om vibrationer kom 2005.

– Då började alla att titta på problemet med vibrationer och sedan dess har värdena gått ned. Nu är låga vibrationer ett försäljningsargument för verktygstillverkare och där händer det mycket, säger han.

Läs mer om arbetsmiljö: Tio minuters träning för att alla ska hålla till pension

Det finns gränsvärden för hur stor dos vibrationer arbetare ska utsättas för, men de är formler som lätt kan ge fel utslag och falska värden. Att mäta vibrationer är svårt.

Hur ska man då lyckas riskbedöma verktyg och arbetsmoment?

– Mitt förslag är att titta på det deklarerade värdet som tillverkaren ger och sedan uppskatta en användningstid för att få fram en ungefärlig vibrationsexponering. Man får väga ihop värdet med exponeringstiden och se till att man hamnar under det. Titta helst på en hel arbetsvecka. Problemet med värden per verktyg är att använder man tigersågen på förmiddagen och sedan fräser upp en skåra i en vägg på eftermiddagen så kanske man kommer över sin vibrationsdos utan att veta om det.

– Arbetsgivare måste berätta för anställda om riskerna. Men anställda måste också ta sitt eget ansvar, chefen är aldrig ute och klockar hur länge någon kör med olika verktyg.

Lars Gerhardsson är överläkare och docent vid arbets- och miljömedicinska kliniken på Göteborgs universitet. Han har varit delaktig i flera studier på vibrationsexponerade arbetare som bland annat visar att förmågan att känna av vibrationer och känsligheten för beröring och tryck försämras efter bara några år. Att nervskador gör det svårare att upptäcka risken för ännu värre nervskador gör att han förespråkar regelbundna medicinska kontroller.

– Man kan säga att det finns två typer av besvär. Dels kärlskador som ger vita fingrar, dels nervskador som ger stickningar, domningar och senare nedsatt handkraft och problem med finmotoriken. I många fall kommer nervbesvären före kärlskadorna. Den individuella känsligheten är väldigt varierande, en del kan ha jobbat ett helt yrkesliv med lindriga besvär medan andra får allvarliga besvär efter ett par år. Vi vet inte riktigt vad det beror på, säger han.

Läs mer om arbetsmiljö: ”Jag har kört över min kropp för många gånger”

Förra året började Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter om vibrationer gälla. I dem finns regler om gränsvärden, riskbedömningar, utbildning och medicinska kontroller som arbetsgivaren är skyldig att erbjuda vart tredje år. Om en arbetstagare får besvär som kan misstänkas bero på vibrationer ska en medicinsk kontroll göras inom en månad. Undersökningarna är frivilliga men Lars Gerhardsson rekommenderar dem.

– Det är väldigt många som drabbas, runt 400 000 personer exponeras för vibrerande verktyg i minst två timmar per dag. Ibland är det svårt att nå ut med informationen, många känner inte till vilka besvär man kan få och söker inte hjälp tillräckligt snabbt. Kontrollerna och reglerna fungerar inte så effektivt som man kunde önska. Vi träffar ibland patienter som jobbat i många år och inte varit på en enda kontroll.

Jimmy Persson, 46, från Veberöd utanför Lund var en sådan person. Han började som lärling när han var 16 år gammal och har sedan dess ”jobbat på i alla år”, mest med rörinstallationer. Flera gånger avbokade han läkarbesök som arbetsgivaren ordnade, ”jag ville inte gå till någon doktor”, men till slut gick han ändå dit. När doktorn undersökte hans armar berättade Jimmy Persson att han hade problem att sova på nätterna och inte kunde ligga ned med raka armar. Fyra veckor senare opererades han för karpaltunnelsyndrom och tvingades vara hemma från jobbet i fem veckor. Det var en stor grej för honom som aldrig varit sjukskriven förut.

Han återvände till arbetet så fort han fick, men problemen fanns kvar. En tid efter operationen ville läkare sjukskriva honom igen på grund av vibrationsskador i händer, armar och axlar men Jimmy Persson vägrade.

– Det är lätt att säga att jag ska vara sjukskriven men hur ska man klara det ekonomiskt? Kroppen är viktig, det vet jag också, men jag har ändå försökt lära mig att leva med det här.

Borde du inte ta större hänsyn till din kropp?

– Vad ska jag göra, ska jag be chefen sätta mig på kontoret? Jag nämnde problemen för chefen men det hände ingenting, jag begärde ingenting heller.

– Jag har ju hus och familj och försörjningsplikt. Man känner pressen. Min fru blev arbetslös i våras på grund av coronan. Vi har levt på mina pengar hela sommaren, så jag tycker att jag gjorde rätt val.

Valet har kostat på fysiskt. Ibland är han smärtfri, men så fort han behöver anstränga sig mer än normalt påminns han om sin skada.

– Det räcker att jobba över en kväll där jag använder tigersågen lite längre än jag brukar. Jag blir oerhört trött i kroppen, får värk upp i nacken och axlarna. Många gånger när jag kommer hem på kvällen får jag stå under varmt vatten i duschen en lång stund för att härda ut. På nätterna måste jag ha armarna raka, annars domnar fingrarna och händerna och jag kan inte sova.

Hur ser du på framtiden?

– Jag kommer inte att orka i 20 år till. Jag vet inte hur det blir, men jag kör på så länge jag kan.