Rockande rörmokaren rattar reglagen

Varannan onsdagseftermiddag bänkar sig VVS-mon­tören Ed O’Neill i radiostudion i Midsommarkransen, strax utanför Stockholm. Härifrån direktsänder han sin radioshow för Rocket 93,5.

Ed O’Neill är på strålande humör. I dag kommer Doojiman & The Exploders att gästa hans studio. Ett ungt, lokalt rockband på uppgång som han försökt få hit sedan en tid tillbaka.

– It’s gonna be a great show, säger han och nickar övertygande.

Han är en av fyra DJ:s på Rocket 93,5 The Rockhome of Stockholm och förberedelserna för dagens sändning ligger i ryggsäcken.

– Jag samlar ihop lite cd-skivor när jag kommer hem från jobbet och går hit. Det här är fri radio till skillnad från det mesta som sänds i andra kanaler där samma låtar går runt om och om igen. Jag gör vad jag vill och spelar den musik jag gillar.

I hans öron var musikens storhetstid perioden mellan mitten av 60-talet och början på 70-talet. Punk, oi, garage, 60-talsrock, old reggae och ska.

”Att skapa snygga rör­dragningar är väldigt kreativt”

Teknikern Daniel Borinder sitter vid datorn och fixar så allt är klart inför sändningen. Det är dags för VVS-montören Ed O’Neill att ta plats i studion. Han plockar fram skivorna ur en plastpåse och sorterar dem i ordning. Gästerna, fyra av fem killar i bandet, ramlar in några minuter innan programmet ska börja och tar plats på de udda, slitna bar­stolarna.

Stämningen sätter sig direkt. Det är trångt, glatt, grabbigt men avspänt. Musiken drar igång och snacket med den ”Ni kommer att vara störst i Japan om några år”, peppar Ed O’Neill samtidigt som han roddar med tekniken.

Det var kärleken som fick Ed O’Neill att lämna södra Kalifornien för Sverige. I USA jobbade han inom ”sol”, främst med att montera solcellspaneler. Vid presidentskiftet 1989 ströps marknaden av skattemässiga skäl och många solcellsföretag strök med. Då utbildade han sig till VVS-montör. Den svenska flickvännen som han träffat berättade att det var brist på rörmokare i Sverige. Han flyttade hit 1993 och stortrivs. Så pass bra att han inte varit hemma i USA sedan 1996. Men han föredrar fortfarande att prata engelska.

Jobbet som VVS-montör är bra, tycker han. Det ger mat på bordet och det finns gott om jobb och utvecklingsmöjligheter. Allra bäst är det när det är bra stämning i teamet med bra snack i boden, om musik, fiske, jobb och allt möjligt.

– Folk gillar att jobba med mig. Det är aldrig tyst. Jag är en rolig person.

Nackdelarna är när han ibland inte synkar med laget som han jobbar med. I ett bemanningsföretag som Spets Kompetens Europa, där han är anställd, är skiften av kollegor en del av vardagen. Vissa är inhyrda från andra länder som Polen och från Balkan. Alla möten med nya människor gör också att han kan få nya vänner och fler lyssnare.

Det roligaste jobbet han gjort som montör var på nya Karolinska sjukhuset i Solna, ett prestige- och jättebygge som i efterhand blivit minst sagt skandalomsusat. Han bossade över en grupp med sex montörer som satte upp prefab­kassetter på plats.

– Alla gillade inte att jobba där men jag älskade det. Jag hade stort ansvar och vi var med under hela resan, från början till slut i fem år. Vi hade gott rykte där.

En annan rolig tid var när han jobbade för Rörlag i Helsingborg. En bra arbetsplats med trevliga kollegor.

Inget slår dock känslan av att göra radio, säger han och berättar att han är inne på sitt femtonde år som programledare. Han får inget betalt, men träffar många spännande personer.

– Jag har fått komma med backstage på konserter ibland. Och det händer att jag får jag gratis t-shirts och skivor. Om jag skulle få ett erbjudande om att bli professionell radiopratare tackar jag ja direkt.

Han har blivit nära vän med med Rolling Stones fotograf Edward Finell och haft Suzi Quatro, Nazareth, The Nomads och Strängen, dåvarande gitarrist i Hellacopters, som gäster i studion. Men mest är det lokala band som kommer hit.

– Jag gillar att lyfta och promota nya band som jag tror på. Som Doojiman & The Exploders, från Stockholm. Jag älskar deras nya album, särskilt låten Spiderman.
Drömgästen är Iggy Pop, men han har inte kontaktat honom än. Kanske blir det av så småningom.

”Det kändes lite konstigt i början när folk stod och tittade på en och fotograferade”

Inne i studion har feststämningen skruvats upp ett snäpp, kanske med hjälp av ölen och glöggen. Men Ed O’Neill avböjer artigt när killarna i bandet vill bjuda på dricka.

Han fyller snart 60 så om några år han jobbat klart som VVS-montör.

– Det känns lite skumt. Men min kropp kommer att uppskatta det och säga ”grattis Ed, njut av friheten”. Och jag har ju musiken, min dotter och min flickvän.

Efter drygt 35 år som montör är kroppen ganska sliten. Det märks i axlar och rygg. Under en period var han sjukskriven på grund av en arbetsskada som ledde till en operation i foten.

– En sak kan jag säga med säkerhet, som VVS-montör sover man gott om nätterna. Det är en sak jag aldrig haft problem med. Ibland slocknar jag redan i soffan.