Därför var de första skyddsrören till rör-i-rör så dåliga

De skulle hålla hela fastighetens livstid. Men de första skyddsrören i rör-i-rör-systemen var egentligen avsedda för något helt annat – och höll inte måttet.

mer om rör-i-rör
”Rädd att det finns gamla rör-i-rör kvar i väggarna”

Läs också:
VVS-experten om rör-i-rör: ”En ständig kamp med arkitekterna”

Rör-i-rör-dragningar blev populära under 90-talet. Det var framförallt norrmännen som inte ville ha några synliga rör i badrummen och svenskarna följde efter några år senare. När man sedan började öppna i väggarna, för att renovera eller för att läckage hade upptäckts, märkte man att det yttre skyddsröret, alltså det rör vars syfte är att leda ut vattnet om det inre röret skulle gå sönder, i många fall hade spruckit.

– Det var där runt början av 10-talet någon gång som man noterade att vattnet inte alla gånger kom ut i fördelarskåpet eller genom skvallerröret som det var tänkt, minns Katarina Swahn, vd för RGF, Svenska Rörgrossistföreningen VVS, och vid den tiden produktchef på Ahlsell.

Det hon fick höra då var att skyddsrören, oavsett var i Europa de tillverkades, hade ungefär samma kvalitet, men där var de tänkta som transportskydd. Det vill säga som ett mekaniskt skydd för PEX-röret under själva byggtiden, medan Norden hade ett helt annat syfte med skyddsrörets funktion i samband med dold rördragning.

”Återvunnet är bra. Men här ställde man kanske inte de krav på kvaliteten på återvunnet som skulle ha behövts. […] Det fanns ju absolut ingen illvilja utan det var troligen mer okunskap kring vad man skulle ha det till.”

– Det gör ju ingenting om du bygger i betong eller tegelväggar som är fallet ute i Europa, då kan du använda vilka skyddsrör som helst och det gör inget om det läcker lite. Men i Norden bygger vi inte på samma sätt.

Ändå var det med en fastighets livstids hållbarhet i åtanke samma skyddsrör sattes in i norska och svenska hus. 

– I Norden är ju också utbytbarheten ett krav, PEX-rör som går sönder ska kunna bytas ut. Så det var i den här vevan som allt det här uppdagades och kraven på material och funktion skärptes i Norden.

Katarina Swahn berättar att branschen började granska de europeiska skyddsrören och en del av problematiken kan ha legat i att de bestod av återvunnet material.

– Återvunnet är bra. Men här ställde man kanske inte de krav på kvaliteten på återvunnet som skulle ha behövts. Det kan innehålla lite föroreningar eller det kan vara plast som blir spröd. Det fanns ju absolut ingen illvilja utan det var troligen mer okunskap kring vad man skulle ha det till. 

Läs också:
PEX i vägg och bjälklag: ”Ibland gör jag dragningen från två håll”

Nu ser det definitivt annorlunda ut. Norska forskningsinstitutet Sintef började testa skyddsrören, sedan även Kiwa och Rise och i dag är de typgodkända och av fullgod kvalitet. 

– I dag bör problemet vara borta, men det finns ju några år där man faktiskt har byggt fastigheter och gjort rördragningar med de här rören, konstaterar Katarina Swahn.