Inga spjäll och otätade kanaler: ”Drömjobbet en fredag”

När man bestämmer sig för att ta itu med åtgärderna efter en OVK bums kan det bli så att man får krypa runt på en vind närhelst man anar det. Det fick Tony Lindström och hans kompanjon erfara.

En man hänger och pustar över en ventilationskanal inklämd mellan isolering och fogskum. En vanlig dag i en ventilationsmontörs arbetsliv.

Mer trånga jobb på vindar
”Man blev nog 5 år äldre efter det här jobbet”

Läs också:
Använd handskar för bövelen – och 6 andra bra saker att veta för ventilationsmontörer

Tony Lindström, som lade ut filmen på sin kollegas ansträngningar i Ventilationare utan gränser med bildtexten ”Drömjobbet en fredag på Bobbans vent”, berättar att ”finjobbet” som han skämtsamt kallar det utfördes på en vind i ett hus på Södermalm i Stockholm.

– De hade byggt igen allt som vanligt och inte kollat ventilationen så att luften räcker till. Vi upptäckte det under en OVK. 

Tony Lindström och hans kolleger på Luftledarna Stockholm jobbar på så vis att de vidtar de åtgärder som behövs efter en OVK på en gång. Här fick de direkt gå upp på vinden och krypa.

Det största problemet här, konstaterar han krasst, var att de hade inte klippt i spjäll under en tidigare renovering. Huset är byggt som ett V där det ena huset fick luft men den gick inte över till den andra gatan. 

– Så vi fick ligga där på vinden och klippa i spjäll. Det är ju någonting man skulle ha gjort från början. Det har väl med pengar att göra, allt ska gå så fort. Vi springer på mycket åtgärder där det är felbyggt, säger Tony Lindström.

Jobbet var extra besvärligt eftersom de först fick krypa igenom en liten lucka och sedan skära sig igenom brandväggar och isolering hela huset för att komma åt ”spektaklet” som Tony Lindström beskriver det.

Men han själv är inte så brydd kring att jobba på det här sättet.

– Jag har ju jobbat så här hela livet, i 35 år, så för mig spelar det ingen roll, men många yngre vill inte jobba så där. Då slänger de upp gubbarna i stället.

Går det att på något vis säkerställa god ergonomi i ett så begränsat utrymme?

– Nej. Det existerar inte sådant. Man får ligga och krypa över rör och det är spikar i taket, man slår ju upp och det blöder i huvudet, man skär sig i fingrarna för det går inte att ha handskar på sig, man måste ju se när man skruvar. Och här hade de glömt att täta kanalerna vi fick plocka isär och täta. Det är det min kompanjon gör på filmen. Det läckte överallt, säger han.

Det finns ingen utrustning eller några verktyg som underlättar heller. Det är vanliga arbetskläder och vanliga ventverktyg som gäller, saxar, Dräco, borrmaskin och ”purra”, skruvdragaren.

– Helst av allt skulle de ju ha öppnat upp taket för att göra det där jobbet, men det betalar de inte för, så då får man hålla på sådär.

Men Tony Lindström uppskattar ändå att lösa problem och beskriver det här jobbet som 90 procent jobbigt på en 100 procentig skala. 

– Jag har varit i Gamla stan och dragit svartplåt under husen. Det var värre.

Läs också:
Knepigt PEM-slangbyte i krypgrunden: ”Vi var på väg att ge upp”

Ventilationsmontörer får helt enkelt bara gilla läget, anser Tony Lindström. Det är så här jobbet är.

– Det har väl blivit känsligt, man skär dagligen, du gör dig illa hela dagenoch arbetsmiljön är katastrof. Jag förstår ungdomarna som inte vill jobba med det här.