Vattenläcka i dopgraven hotade baptistkyrkans vuxendop
Tätskikt på tätskikt brukar vara en dålig lösning, men här hittade rörmokaren Ronny Almroth och målaren Jörgen Ättner en speciell cocktail som fick ordning på det smitande vattnet i dopgraven. ”Riktigt starka grejer.”
Vuxendop är en företeelse som kräver en hel del vatten. Så när det var dags för ett sådant i Folkungakyrkan på Södermalm i Stockholm var det rätt störigt, tyckte kyrkopersonalen, att vattennivån sjönk oroväckande fort. Det tog nämligen upp till tre timmar att fylla den 4 x 2 meter stora bassängen med ett vattendjup på cirka 1,6 meter.
Läs också:
”Jag torrkörde ejektorpumpen och stekte både lager och lameller”

Målaren Jörgen Ättner, medlem i kyrkan, kallade dit sin vän rörmokaren Ronny Almroth som tog sig an uppdraget. Väl på plats tittade Ronny Almroth ner i dopgraven och såg direkt felet.
– Jag ser en spygatt och runt den är det ett tätskikt i form av gummi som släppt. Det är en glipa mellan gummit och spygatten.
Vattnet passade därmed på att smita genom glipan och ner i en underliggande sarkofag.
Ronny Almroth lyste med ficklampa och kunde konstatera att det var en ordentligt byggd sarkofag med 15 centimeter tjocka väggar. På botten var det bara fin sandstrandssand. Här finns ingen risk för några vattenskador eftersom grunden är fri från träkonstruktioner.
Kyrkan byggdes 1879 men dopgraven installerades först 1939 när byggnaden renoverades.
”Den lagrar sig fast i det gamla tätskiktet. Om man lägger nytt tätskikt ovanpå ett annat brukar det inte bli tätt men det blir det med den här massan.”
Ronny almroth
– Det här är en baptistförsamling och jag tror inte att de hade några dop inomhus där i slutet av 1800-talet då var det vanligt med friluftsgudtjänster.


Men tätskiktet hade ändå hunnit bli närmare 80 år gammalt – inte så konstigt att det hade torkat ihop.
– Jag och Jörgen fick riva bort avloppsrören hela sträckan från spygatten och så satte jag dit en ny rostfri spygatt, säger Ronny Almroth.
Men även det gamla tätskiktet behövde åtgärdas och lösningen blev en särskild tvåkomponentsmassa som när den härdat blir både som betong och plast.
– Den lagrar sig fast i det gamla tätskiktet. Om man lägger nytt tätskikt ovanpå ett annat brukar det inte bli tätt men det blir det med den här massan, säger Ronny Almroth som gärna ville ha Jörgen Ättners hjälp, gjutning är mer åt målarhållet, tycker han.
Massan, berättar Jörgen Ättner, bestod dels av en slags finkorning sand av sådant material man använder för att fylla igen kvisthål i snickerier med och dels av en slags gummerad massa.
Läs också:
”Installatörer vattensäkrar inte sina installationer”

– Men det största problemet var att sarkofagen var ju som ett stort hål där under dopgraven. Hade jag bara hällt i massan hade den ju försvunnit så jag fick slänga i allt möjligt som jag hittade; kartong, träbitar, papper …, säger Jörgen Ättner som tillslut fick i så mycket material att massan hade något att fästa på.
– Det var flera hinkar med genomskinliga medel som stank och stack i ögonen. Riktigt starka grejer, säger Ronny Almroth.
Processen tog flera dagar eftersom det behövde gjutas i omgångar.
Därefter var det dags för en ny spygatt och ett nytt avlopp under estraden. När Ronny Almroth öppnade upp väggen i sarkofagen som spygatten och avloppsröret går igenom stötte han på viss patrull.

– Naturligtvis var det en stålbalk mitt i som ställde till det för att få bra fall och det var trångt att arbeta. Det fick bli en spygatt med 50 utlopp i stället för 75 som är normalt.
– Det tar längre tid att tömma, men det spelar ingen roll, det är ingen brådska där.
Avslutningsvis satte Ronny Almroth dit en mer lättillgänglig ventil, en blå AVK T-nyckel, för att öppna och stänga avloppet. Tidigare satt ventilen besvärligt placerad under estraden.
– Jag ordnade så att de kunde stå uppe på scenen och öppna och stänga i stället för att krypa in en fem–sex meter därunder som de gjort i alla dessa år.
Nyhetsbrev
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få nyheter, tips och bevakningar rakt ner i inkorgen