”Jag har varit igång sedan i går morse”
Spring i trapporna, pling på ytterdörrar och hopp om att rätt personer öppnar. Allt i jakten på läckan som gör att det rinner vatten i källarförråden. Vi har spenderat en kväll med VVS-jouren.
18.09
Han börjar sitt kvällspass som detektiv. Egenföretagaren David Bergquist svänger in på parkeringen framför niovåningshuset i Solna i sin vita skåpbil. Här väntar en orolig kvinna som upptäckt att det droppar vatten i hennes källarförråd.
– Pratar du spanska? För hon pratar bara spanska, frågar han fotografen.
Läs mer om jourbranschen:
Ägaren till 24 Rör Jour trivs bäst ute på fältet
Saken löser sig när en styrelseledamot i bostadsrättsföreningen kommer och hjälper till. Emanuel Königer är bekymrad, det här är inte första gången de har läckor i huset trots att det är byggt så sent som 2012.
– Vi har haft problem flera gånger den senaste tiden, vi är trötta på de här vattenskadorna, säger han.
Svetten lackar på David Bergquist när han bökar, klättrar och sträcker sig inne i det trånga förrådet. Det ligger en vattenpöl på golvet och droppar klänger sig fast på gallerväggarna. Rörmokaren lyser med ficklampan och söker med blicken längs rören. Till slut sprättar han upp isoleringen och drar oceremoniellt loss den från rören medan styrelsens representant ser på under rynkad panna.
– Titta här, säger David och håller fram isoleringen.
– Den är helt mättad av vatten.
Han lyser med ficklampan mot det intilliggande förrådet som också det är drabbat. Vattnet droppar ned från rören i taket. Den som äger det är inte hemma, eller svarar i alla fall inte på samtal så det finns ingen som kan låsa upp. David funderar på om han ska ta sig in ändå.
– Jag har inga problem med att gå in i förråd om saker riskerar att bli förstörda. Det har hänt att folk har anklagat mig för att ha snokat bland deras grejer, men nej. Jag sket i vad de hade där, jag ville bara rädda deras ägodelar. Bostadsrättsföreningarna borde verkligen ha nyckel till alla lås i källar- och vindsförråd också, säger han.
Att vattnet runnit genom isoleringen under en längre tid är tydligt. Frågan är varifrån det kommer. Han testar att stänga av vattnet och släppa på det igen. Läckan tar snabbt ny fart. Det säger honom att roten till problemet ligger någonstans i den nedre delen av huset. Hade läckan funnits på våning sju så hade det tagit tid innan vattnet dök upp här nere.
Förra veckan när det var femton minusgrader ute så kom det 40-50 joursamtal om dagen – det var jobb dygnet runt
Efter att ha granskat flera gemensamma utrymmen är han säker på att han behöver komma in i en lägenhet för att hitta källan. Frågan är bara vilken. Det är bara att försöka beta av de som ligger rakt ovanför förrådet.
David ringer på ytterdörren till en bostad som ligger en trappa upp i huset. En man öppnar förvånat.
– Har du badrum åt det hållet? Frågar rörmokaren och gestikulerar.
– Inte det, nä då är det inte från dig det läcker i alla fall. Tack!
Han försöker med ett par dörrar till men utan att få något svar. Vi rör oss uppåt till nästa våning. Där får han komma in i en lägenhet och går direkt in i badrummet där han undersöker anslutningaran bakom tvättmaskinen utan att upptäcka något som ser misstänkt ut. Även på den här våningen ringer han på förgäves där han helst skulle vilja komma in. Han suckar. Det har gått ett par timmar och han vet inte hur det ska gå att fixa det här problemet. Han är inte riktigt van vid läget.
– Sådana här jobb är ovanliga för oss på jouren. Bostadsrättsföreningar brukar alltid ha jouravtal. Det betyder fasta summor att betala per år, men de ångrar nog beslutet att inte ha det nu, säger han.
David torkar sig i ansiktet och pustar ut en stund när det är stiltje i läckagejakten.
– Jag har varit igång sedan i går morse.
Under tiden har styrelseledamoten försökt få tag på lägenhetsinnehavaren som inte svarade. Det visar sig att den boende hade legat och sovit vid första påringningen men nu står han lätt yrvaken i dörren och efter att ha fått förklarat för sig vad saken gäller går han med på att släppa in rörmokaren. Jag och fotografen får däremot inte komma in och se på. Efter en stund sticker Emanuel Königer ut huvudet och berättar att de hittat felet. En mutter i badrummet som blivit lös på grund av tryckstötar när de boende i huset öppnar och stänger kranarna.
– Det är precis samma fel som vi hade förra gången. Det är konstigt att en så stark mutter lossnar, suckar styrelseledamoten.
Jourrörmokaren har gjort vad en jourrörmokare kan göra här och nu. Muttern är åtstramad och den här gången verkar det inte ha blivit några större vattenskador.
David Bergquist avrundar insatsen i niovåningshuset i Solna med att prata fakturering med styrelsens representant. Sedan är det dags att sätta sig i firmabilen och åka till nästa uppdrag, som kommer att bli något av motsatsen till det han just varit med om. En familjevilla där strulet som behöver lösas kanske inte är riktigt så akut som en typisk jourutryckning brukar kräva.
Villan ligger tvärs över stan, i Huddinge. David knappar in adressen på sin GPS och svänger söderut. På vindrutans insida projiceras anvisningarna på en head up-display. Med så mycket flängande körningar fram och tillbaka över hela länet är det viktigt att ha bra utrustning som underlättar. Det lärde han sig när en mer undermålig GPS gjorde att han åkte fyra mil åt fel håll. Firman har Storstockholm som upptagningsområde.
– Förra året så var jag längst ut i Nynäshamn på en udde på julafton och när jag var klar där åkte jag därifrån till Sollentuna eller om det var Vallentuna för att sedan åka till Tullinge, säger han.
Det här är kvällens andra jobb men inte passets andra. Han har varit ute på olika uppdrag tidigare under dagen också. Och kvällen innan. Det ska visa sig att det är ganska svårt att ringa in vilka tider han arbetar och var jourpassen börjar och slutar. När han sitter vid ratten i decembermörkret den här kvällen har han varit igång sedan morgonen dagen innan. Han kan inte redogöra för hur många timmar han arbetar per vecka. Han vet inte hur han skulle räkna.
– Tjugofyra timmar om dygnet kan man på ett sätt säga för jag är tillgänglig dygnet runt. Det är kontorsarbete som måste göras, det är alla jourjobb och de för också med sig bokade efterjobb. Jag kan fixa en sak tillfälligt men måste ofta beställa något mer som krävs för att lösa problemet permanent och när jag får den varan så kan jag slutföra arbetet på en bokad tid. Förra veckan när det var femton minusgrader ute så kom det 40-50 joursamtal om dagen och samtidigt så måste jag ta de bokade tiderna också så det blev dygnet runt.
Att arbeta skift och natt har effekter på hälsan. En studie av stressforskare vid Stockholms universitet visar att skiftarbete ökar risken för att råka ut för trafikolyckor och arbetsskador samt till viss del för att utveckla bland annat hjärtkärlsjukdom. En ny stor studie vid Karolinska institutet visar att natt- och skiftarbete ökar risken för cerebrovaskulär sjukdom som stroke. Gemensamt för forskningen på det här området är rekommendationer om att nattskiften ska begränsas, att man ska undvika att arbeta flera nätter i rad och se till att få tid för återhämtning. Det där med återhämtning har David Bergquist fått höra mycket om.
– Förra året sa alla åt mig att du kan inte hålla på så här, men vad ska jag göra? Jag är den enda som har jouren på företaget. Dessutom kan jag inte gärna skita i att svara i telefonen om jag har startat en jourfirma. Men om jag fortsätter så här i två-tre år till så går jag in i väggen.
Har du någon plan för att trappa ned?
– Inte direkt men jag jobbar redan mindre nu än vad jag gjorde tidigare.
Det här sättet att jobba, och därmed att leva, på kostar inte bara på sömnen. Matvanorna blir också sämre, berättar han.
– Det värsta i Stockholm är att alla mackar stänger dörrarna klockan tio på kvällen. Då får man gå till luckan på macken och ta den där gamla sura grillkorven och en cola. Det är typ det de kan erbjuda. Eller så får man kolla upp vilka McDonalds som har öppet dygnet runt. Jag äter sällan men sedan blir jag tokhungrig och äter en flottig pizza istället, jag hinner ju inte heller ställa mig och laga mat om jag måste åka mitt i allting.
Firman har fyra montörer och är fyra år gammal. Innan dess jobbade han i två år på en annan jourfirma och han skulle trots allt slit inte vilja byta det livet mot vanliga kontorstider.
När jag åker till en villa mitt ute i skogen en sen kväll vet jag ju inte om jag kommer sitta fastkedjad i källaren en stund senare
– Jag blir så rastlös då. Jag kan vara max åtta timmar på samma ställe. Jag skulle inte vilja vara på ett bygge eller så. Jag gillar när det är snabba jobb, in-ut.
Han gillar också att utsättas för problemlösning och känslan av att veta att han fixar det mesta som dyker upp, inte minst inom specialiteten värmepumpar. Det sociala är inte lika roligt.
– När jag kommer in och kunden frågar om jag vill ha kaffe så tackar jag nej. Jag är inte där för att fika eller bli vän med kunden. Jag går bara in och, det har väl med min ADHD och Asperger att göra, men då kan jag verka väldigt kall. Jag är inte otrevlig men väldigt saklig. Men sedan när jag vet vad problemet är eller har löst det så lättar jag upp och kan börja skoja.
Är det någonsin otäckt att åka runt ensam på nätterna hem till folk?
– Jag har ju tänkt tanken någon gång när det ringer en sen lördagskväll och det är långt ut på Värmdö i en villa mitt ute i skogen och det är kolmörkt att inte vet jag om jag sitter fastkedjad i en källaren en stund senare. Som tur är så är jag ganska stor och kanske ser läskig ut så jag har aldrig haft några sådana problem.
Vilken är den värsta kunden?
– Den som står bakom en, bara 30 centimeter bakom, och inte säger något bara för att titta på vad jag gör, det är irriterande.
20.15
Vi har kommit fram till rätt gata i Huddinge, en lummig villaförort vilar i mörkret medan den vita skåpbilen sakta glider fram mellan husen. David muttrar när vi åkt för långt och måste böka runt utan att hitta.
– Varför har folk inte nummer på husen som man kan se ordentligt?
Till slut ser vi kunden stå och vänta på trappen med öppen dörr. Villaägaren har en pelletspanna som har slutat fungera. Eller, det är displayen som har gett upp. Inte den mest akuta situationen rörfirman varit med om men Stefan som bor i huset vill inte vara utan displayens funktioner. Det får vara värt en jourutryckning för att få bort “krumelurerna” som uppenbarats på skärmen istället för den riktiga texten. Vi välkomnas in i villan och granskas noga av ägarnas två små hundar som skäller ihärdigt innan de beslutar att vi inte utgör något hot.
David kan ganska snabbt se att pannan i sig fungerar bra och att hela skärmen behöver bytas ut. Någon sådan har han inte med sig nu. Han ska beställa den och komma tillbaka till villan senare i veckan. Villaägaren betalar utan att knota med kort i en handhållen kortläsare och verkar lugnad.
På vägen därifrån ringer nästa det medan vi sitter i bilen. En man i Botkyrka har problem med värmepumpen. David frågar ut honom och råder honom sedan att boka en tid på dagen istället. Han hör direkt att han inte kommer att kunna fixa felet i kväll. Det är kretskortet som har bränts. Han hade förstås kunnat låtsas att det vore bäst om han drog ut till Botkyrka redan nu och tog en titt, för nattaxa, men han vill inte arbeta så. Dels tror han att det gynnar hans företag i längden att vara hjälpsam och inte utnyttja kunder, dels vill han för egen del inte ha “ont i magen” när det ringer i telefonen av rädsla för att någon ska vara förbannad på att han har lurat dem.
22.49
Det finns inga fler uppdrag att utföra just nu så vi åker hem till Davids lägenhet i Vällingby. Där bor också en golden retriever men hon är inte hemma nu. Jourrörmokarens mamma tar han om hunden när det behövs, vilket är ganska ofta. Bostaden är istället full av hemelektronik. På väggen i vardagsrummet, eller den ÄR nästan väggen, hittar man en 77 tum stor tv med 4K-upplösning. I hörnet av rummet har en högpresterande speldator med jättelik skärm installerats. Intill hänger ett par VR-glasögon. Det här är leksakerna han använder sig av på lediga stunder i väntan på nästa jobb. Egentligen gillar han episka spel som Assassins Creed där man kan röra sig i stora världar och vara del av en rik berättelse men just nu jobbar han för mycket för att kunna njuta av dem ordentligt.
– Jag kanske spelar nu i två timmar men sedan så dröjer det två veckor innan jag har tid att spela nästan gång och då har jag ingen aning om var jag var i spelet.
Det blir oftast Fifa istället, det är enklare med korta matcher, inte så mycket att hålla reda på. Men de engelska killarna han brukar spela med online har fått vänja sig vid att han plötsligt kan försvinna från en match utan förvarning på grund av att han måste göra en utryckning.
Läs också:
Jourföretag fick inte ta jourpris
Han har inte ätit under kvällen och är inte hungrig just nu heller. Han drar igång en Fifamatch istället. En del svordomar avslöjar att han rätt kvickt hamnat i underläge med 0-2, men sedan tar han sig tillbaka in i matchen och lyckas kvittera till 2-2 med en stund kvar. Kanske kan han till och med vinna fast det såg så mörkt ut till en början. Det återstår att se om mötet spelas klart eller om den svenske spelaren plötsligt går upp i rök, för hans jourtelefon är kopplad till hörlurarna han använder när han spelar. Om någon ringer så ljuder signalen högt i hörlurarna och då är det slutspelat. Game over, game on.
Nyhetsbrev
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få nyheter, tips och bevakningar rakt ner i inkorgen
