Avtal 2013: Sveriges Byggindustrier vill ersätta ackordet

Sveriges Byggindustrier (BI) har i dag lämnat sina avtalskrav till Byggnads. De viktigaste frågorna är arbetsmiljö, månadslön som huvudlöneform och lokalt inflytande.

När Byggnads i december presenterade sina avtalskrav konstaterade BI att lönekravet på 2,8 procent var orealistiskt. I sitt eget avtalsyrkande betonar BI att byggkonjunkturen drabbats av en kraftig inbromsning med fallande priser och byggvolymer, och att en svag återhämtning kan väntas först under 2014. BI fastslår också att det är ”av yttersta vikt att vi liksom tidigare år respekterar det märke för lönenivån som sätts av exportindustrin”.

Men BI vill också att byggbranschen inför månadslön som huvudlöneform. Bakgrunden är, menar BI, att ackordssystem ger upphov till alltför många tvister och produktionsstörningar. I yrkandet skriver BI bland annat: ”Produktionsstörningarna på arbetsplatserna ökar till följd av att löneöverenskommelser inte kan träffas, vilket gång på gång bryter arbetsfreden. Kollektivavtalets löneregler bygger på den sedan länge utmönstrade objektsanställningen och är inte förenliga med nuvarande tillsvidareanställning”.

– Ackordslönereglerna innebär stora problem för företagen. Därför vill vi ta ett första steg mot månadslön. Gärna med rörliga lönedelar baserade på verksamhetens resultat eftersom detta är nödvändigt för företagens överlevnad, säger Mats Åkerlind, vice vd och förhandlingschef hos BI, i ett pressmeddelande.

Med dessa ”rörliga lönedelar” vill BI premiera enskilda medarbetares kompetens och engagemang samt att det ska avgöras på det enskilda företaget mellan ledning, medarbetare och lokala fackliga förtroendemän som ges ett större mandat än de har i dag.

Bi hävdar också att ackordssystemet orsakar arbetsmiljöproblem på arbetsplatserna då många medarbetare mår dåligt på grund av ständigt återkommande lönekonflikter, men också att ackordet hämmar en mångfald i byggbranschen. Man menar till exempel att kvinnliga lärlingar hoppar av sin utbildning på grund av en ”aggressiv ackordskultur”.