Det går att reparera skadade tätskikt

Nu är det bevisat att det går att reparera skadade folietätskikt och plastmattor, åtminstone i laboratoriemiljö. Det har SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut visat i ett forskningsprojekt.

Men innan det går att tillämpa metoderna i praktiken behövs bland annat utbildning och certifiering av hantverkare och att tätskikten är kontrollerade och godkända för reparation.

Behovet av en pålitlig metod för att reparera delar av tätskikt kom från Länsförsäkringar 2008. Då infördes kraven att våtrum byggda av skivmaterial ska ha plastmatta eller foliebaserade tätskikt under klinker eller kakel i den så kallade våtzon 1, det vill säga golvet och ett område 1 meter från plats för dusch eller bad.

Många fuktskador är lokala och uppstår i just våtzon 1. Och en metod för att ta bort kakel eller klinker, torka ut och sedan reparera det skadade tätskiktet skulle spara pengar, material och minska miljöbelastningen eftersom utrivet byggmaterial med tätskikt hamnar på deponi.

I rapporten nämns att cirka 95 procent av det material som rivs ut vid en fuktskada är oskadat. Dessutom skulle det minska olägenheten för de boende om det går att göra snabbare än att riva ut hela våtutrymmet.

Nu har alltså SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut tagit fram en metod som ska kunna avgöra om det är möjligt. I forskningsprojektet har nio prov gjort och av dessa var det ett som inte höll måttet.

Slutsatsen är att det går att reparera skadade folietätskikt och plastmattor i laboratoriemiljö.

Enligt rapporten ska dock tre villkor uppfyllas innan metoderna tas i bruk i full skala:

• Utbildning och certifiering av hantverkare.

• Kontrollerade och godkända tätskiktssystem för delreparation med tydliga arbetsbeskrivningar.

• Uppföljning av delreparerade våtrum med inmonterade fuktmätare.

Det mest långtgående kravet är utbildning och certifiering av hantverkare. Enligt förslaget i rapporten ska de ha teoretisk och praktisk utbildning. En central organisation ska stå för den teoretiska utbildningen och den praktiska utbildningen ska ske hos tätskiktstillverkare.

Hantverkarna ska sedan bli certifierade av ett opartiskt certifieringsorgan på ett specifikt tätskiktssystem och endast utföra delreparationer på just detta system.