Stora brister i dricksvattenkontrollen

Det finns stora brister i kommunernas offentliga kontroll av dricksvattenproducenter och även i producenternas egen kontroll. Det visar Livsmedelsverkets rapport om 80 kommuners dricksvattenkontroll. Brister upptäcktes vid samtliga kontroller som verket gjorde.

Var femte dricksvattenanläggning hade återkommande problem med kvaliteten på dricksvattnet, ändå ledde det sällan till särskilda åtgärder från kontrollmyndigheterna. Många kontrollmyndigheter saknade eller hade dåliga rutiner för den offentliga kontrollen av dricksvattenanläggningar och många hade för lite resurser.

– Vi ser att dricksvattenkontrollen är alldeles för lågt prioriterad hos kommunerna. De stora dricksvattenutbrotten i Östersund och Skellefteå 2010 och 2011 visar hur kostsamt det kan bli för hälsovård, konsumenter och företag, säger statsinspektör Torbjörn Lindberg i ett pressmeddelande.

Livsmedelsverket granskade dels miljö- och hälsoskyddskontorens kontroll av dricksvattenproducenter, dels producenternas egen kontroll hos 80 kommuner under 2007–2010. Vid alla verkets kontroller upptäcktes brister. De berörda har dock tagit fram åtgärdsprogram för att komma till rätta med bristerna.

– Vi hoppas att de brister vi nu påpekar leder till att dricksvattnet får den uppmärksamhet det förtjänar som vårt viktigaste livsmedel – hos kontrollmyndigheter, hos de som producerar och distribuerar dricksvatten, men även hos ansvariga politiker, säger Torbjörn Lindberg.

Fyra av fem kontrollmyndigheter hade anmärkningar inom området kontroll och kontrollmetoder. Den vanligaste orsaken var brist på övergripande strategier och dokumenterade rutiner för hur kontrollerna ska gå till och hur resultatet av kontrollerna ska bedömas.

– Det är illa eftersom många kontrollmyndigheter har stor omsättning bland personalen som utför den offentliga kontrollen, säger Torbjörn Lindberg.

Livsmedelsverkets kontroller visade även att producenternas egen kontroll hade stora brister. Var femte dricksvattenanläggning hade återkommande problem med kvaliteten på dricksvattnet. Sämst var man på att informera konsumenterna om dricksvattnets kvalitet, där nio av tio fick anmärkningar. Många saknade också rutiner för att ta hand om klagomål från konsumenterna.