Logga in

För hårda krav på BDT-avlopp

Publicerad
18 maj 2011, 11:53

Inte sällan ställs det för hårda och kostsamma krav på rening av BDT-avloppsvatten. Utsläppen av näringsämnen från BDT-avloppsvatten är försumbara, skriver miljöjuristen Jonas Christensen i tema VA som medföljer det senaste numret av VVS-Forum.

Enskilda avlopp har fått en ökad uppmärksamhet, inte minst tack vare Naturvårdsverkets kampanj: ”Små avlopp – ingen skitsak.”

BDT-vatten innehåller allt som finns i normalt hushållsspillvatten, utom avloppsvatten från toaletter, det vill säga vatten från exempelvis diskmaskin, handfat, dusch, badkar och tvättmaskin.

Vanligtvis krävs det inte tillstånd för inrättandet av ett BDT-avlopp. Men varje kommun kan själva bestämma att det inom vissa känsliga områden ska krävas tillstånd även för inrättandet av BDT-avlopp.

I ett hushåll där man skiljer på BDT-vatten och WC-vatten, går endast 1–5 procent av vattnet med WC-vattnet ut, medan 85–90 procent av kvävet, fosforn, kalium och övriga näringsämnen följer med det vattnet.

Ur ett övergödningsperspektiv är därför utsläppen av BDT-avloppsvattnet oftast helt försumbara, skriver Jonas Christensen.

När det gäller smittrisken från BDT-avlopp är den enligt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) tusen gånger lägre än vad som gäller från blandat avloppsvatten.

BDT-vatten innehåller endast små mängder av de ämnen som leder till övergödning liksom av bakterier och andra smittämnen.

Inte heller verkade forskarna från SLU rädda för att stora mängder kemikalier skulle följa med BDT-vattnet. Istället ser forskarna BDT-avloppsvatten som en källa till ny grundvattenbildning.

I ett mål, som ännu inte avgjorts slutligt, har en kommun krävt att en fastighetsägare ska ansluta sitt BDT-avlopp till det kommunala nätet. Enbart ledningsdragningen skulle där kosta drygt 100 000 kronor.

Enligt Jonas Christensen leder beslutet till en minimal miljövinst och det kan inte anses vara förenligt med miljöbalken.

Idag rinner avloppsvattnet ut i en markbädd, där den naturliga retentionen förmodligen har tillräcklig verkan, menar Jonas Christensen.