Överdriver myndigheterna riskerna med radon?

Rökning är den enskilt största yttre riskfaktorn för sjukdomar i lungor, hjärta och kärl. Tobaksrök skadar dessutom luftvägarnas naturliga försvar mot luftföroreningar. Radon är farligt för rökare, men hur farligt är det för icke-rökare? Göran Stålbom*) ställer bland annat denna fråga i en analys av riskerna med anledning av den senaste tidens diskussion om en sänkning av radonhalten i bostäder.

Inom den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM), och tillsammans med övriga nordiska strålskyddsmyndigheter, pågår en diskussion om sänkta radonhalter i bostäder och lämpliga åtgärder för att nå dit.

I ett pressmeddelande skriver SSM bland annat att nya studier från världshälsoorganisationen WHO visar att nästan två tredjedelar (63 procent) av de radonrelaterade dödsfallen i lungcancer drabbar personer som exponerats för radonhalter lägre än riktvärdet 200 Bq/m3. Beräkningar visar enligt SSM att 360 dödsfall i lungcancer per år skulle kunna undvikas i de nordiska länderna om radonhalterna i bostäder sänktes till 100 Bq/m3.

Göran Stålbom är skeptisk till de slutsatser som SSM drar.

– Finns det några säkert identifierbara ”radonrelaterade” dödsfall? Berör 90 procent av dessa dödsfall rökare? Är det möjligt att utpeka specifika orsaker för övriga 10 procent? frågar sig Stålbom.

Andra frågor han reser i sin artikel är: Ger myndigheterna bra information? Skiljer de tillräckligt tydligt mellan radonrisker för rökare och ickerökare? Är de tydliga med vilken teori som ligger till grund för deras beräkningar, och finns alternativa teorier? Skrämmer man människor med en risk som är förhållandevis liten, kanske helt försumbar?

*) Göran Stålbom är VVS-konsult hos Allmänna VVS Byrån AB, men arbetar också med forskning och utveckling. Han har skrivit teknikhandböcker, böcker om miljöarbete och varit medredaktör för boken Människan inomhus, utgiven av Formas 2003. En bok som ger en bred bild av inneliv och innemiljöforskning.