Viktors vandring till Spanien blev film - vvsforum.se
VVS-montören Viktor Jinnevång har i dagarna varit drogfri i sex år. Foto: Sandbäckens/Rörproduktion

Viktors vandring till Spanien blev film

Publicerad: 09 augusti 2018 Text: Klas Sörbo

För Viktor Jinnevång var det lika naturligt att bli VVS-montör som att bli kriminell. 

Nu är filmen klar om Viktor Jinnevångs 364 mil långa vandring från Norrköping till spanska Fisterra 2016.

Viktor Jinnevång hade gjort två kortare vandringar i Spanien 2014 och 2015. 

– Under den andra vandringen träffade jag mycket folk från andra europeiska länder som gått därifrån de bodde. Det sådde ett frö i mitt huvud. Det skulle vara en så märklig grej att kunna säga: jag har gått från Sverige, säger Viktor Jinnevång.

När han kom hem beslutade han sig för att nästa gång gå hela vägen till Spanien.

– För att vandringen skulle få en större betydelse än att jag bara skulle gå, bestämde jag att samtidigt samla in pengar till organisationen Here4u i Västerås. Here4u jobbar med barn och ungdomar som har problem och hade hjälpt mig tidigare.

Viktor hade en trasslig uppväxt och skolgång.

– Det var tack Here4u som min egen förändring startade.

Både Viktors pappa och hans farfar var VVS-montörer och hans farbror är kylmontör. 

– När jag var yngre sa jag att jag aldrig skulle bli rörmokare för att jag inte ville bli som alla andra i min familj. Sedan blev det så i alla fall när jag började kolla löner och såg att det fanns så mycket jobb. Det blev ändå ett naturligt val för mig till gymnasiet eftersom jag hade växt upp med det, säger han.

– Det var lika naturligt för mig att bli rörmokare som att bli kriminell, tyvärr. Jag hade med mig båda delarna sedan barnsben.

Läs mer: Hon är VVS-montör – mot alla odds

När han var åtta år dog hans pappa på grund av missbruk. När Viktor började högstadiet hade han själv blivit drogberoende. Till en början tyckte han att drogerna hjälpte honom.

– Långsamt började jag inse att vad jag än gjorde när jag var påverkad av droger gick det åt helvete. Jag träffade också en gammal bekant som varit drogfri i fyra år. Han såg så fräsch och levande ut. Jag kände mig så långt från det och det tände ett litet ljus. 

– Jag tröttnade på att leva i drogberoendet och det var också många i min omgivning som dog. Jag tänkte att det lika gärna hade kunnat vara jag.

Viktor fick kontakt med Here4u, som startat på Wenströmska gymnasiet i Västerås, där han gick VVS-utbildningen.

– Here4u hjälpte mig med samtalsstöd och annan stöttning. Jag kunde börja tala om känslor och bearbeta min historia. Just att de pratade med mig och såg mig betydde mycket. Jag fick in något nytt i livet. 

Läs mer: Grattis Carl, Värnamos ende VVS-student!

Viktor gick ut gymnasiet 2010. Året därpå flyttade han till Norrköping och genomgick en behandling där för att bli kvitt sitt drogberoende.

– Jag fixade ett jobb på ett rörföretag i Norrköping. Det funkade först väldigt bra, men sedan fick jag ett återfall 2012. Jag lyckades ta mig ur det tack vare tolvstegsmöten och två arbetskamrater. Det betydde mycket att de var de första polare som jag fått utan att deala knark. De fanns där för mig och stöttade mig mycket. 

– Sedan 5 augusti 2012 har jag inte tagit några droger. I söndags var det sex år sedan. 

2013 sa Viktor och de två kollegerna upp sig från företaget och gick i stället till Rörproduktion, som numera ingår i Sandbäckenskoncernen. 

Läs mer: Sandbäckens tar över snabbväxare på hemmaplan

– Rörproduktion sökte en massa folk då. Vi var ett sammansvetsat gäng och om vi kunde gå någonstans tillsammans ville vi gärna göra det. Vi jobbar fortfarande på Rörproduktion och har lika kul ihop nu som då. Om jag inte hade kunnat skratta på jobbet hade jag bytt. För mig är det så viktigt att trivas i min vardag.

Några månader innan den långa vandringen fick Viktor via Facebook kontakt med sin musiklärare i mellanstadiet, Mikael Hallmans. 

– Micke ringde upp mig och undrade vem som skulle göra en filmdokumentär om projektet. Det visade sig att han numera jobbar som filmproducent. Jag frågade om han kunde göra den själv och så blev det. 

Filmens inledning skildrar Viktors bakgrundshistoria och är professionellt filmad i Norrköping. Vandringen till Spanien har Viktor filmat själv med mobilkamera eftersom Mikael Hallmans inte hade möjlighet att vara med hela vägen. 

Vandringen följs kronologiskt i filmen växlat med tillbakablickar från Viktors barndom och tidigare liv samt var han är i dag. 

Avslutningen av vandringen är filmad med proffsutrustning av Mikael Hallmans, som anslöt under de tre sista dagarna.

En morgon i slutet av april 2016 gav sig Viktor av.

– Jag startade från mitt hem i Norrköping och gick ner till Rörproduktion och åt frukost där tillsammans med alla kolleger. Vi hade en trevlig stund tillsammans. När alla var klara med sin frukost så började jag att gå mot Spanien. Det hela var ganska bisarrt, säger Viktor med ett skratt.

De starkaste intrycken från vandringen gjorde alla möten med människor och han har svårt att välja ut några enskilda tillfällen.

– Jobbigast var när det regnade i nästan fyra veckor på min väg mellan Tyskland och Frankrike. Det var ganska mentalt nedbrytande och tufft att fortsätta vandringen då, förklarar han.

– Roligast var de tre sista dagarna tillsammans med Micke. Vi hade jätteroligt tillsammans och skrattade mycket. Vi hade kommit varandra nära av att ha gjort filmen.

Slutmålet var Fisterra som Viktor besökt även under de tidigare vandringarna. Fisterra i Galicien är en av Europas västligaste punkter och kallas för världens ände. 

– Vandringarna jag gjort tidigare var två pilgrimsleder som båda slutade i Santiago de Compostela. Många väljer sedan att gå vidare till fiskebyn Fisterra, som är ett skönt ställe. Det är mycket vandrare där och lite alternativt, säger Viktor.

När han nådde Fisterra den 18 september 2016 hade han vandrat 143 dagar och samlat in nästan 100 000 kronor till Here4u.

Mikael Hallmans har producerat filmen om vandringen på sin fritid. 

– Jag har varit drivande när det gällt att få in sponsorer till filmen. Jag tror att det är den enda dokumentären som nästan bara har olika rör- och byggföretag som sponsorer, säger Viktor. 

Huvudsponsor är hans arbetsgivare Rörproduktion.

– Finansieringen av filmen bygger till största delen på mitt kontaktnät som rörmokare. Jag har lärt mig att det krävs mycket envishet för att få företagen att vilja satsa pengar på ett sådant här projekt. 

Läs mer: ”Jag måste säga ifrån”

Viktor Jinnevång hoppas nu på att få komma ut och föreläsa med filmen som bas, i första hand för barn och ungdomar. 

– Filmen heter “Every step counts” och den handlar om förändring och om motivation. För mig är det något universalt och är relevant överallt. Jag tror att många kan bli hjälpta av filmen för den innehåller mycket hopp. Budskapet är att följa det man tror på, oavsett om det gäller små förändringar i vardagen eller stora livsförändringar. 

Parallellt med föreläsandet planerar Viktor att fortsätta jobba som VVS-montör.

– Det bästa med yrket är att lösa problem och att få jobba med händerna. Jag är annars en ganska tankspridd människa, men när jag jobbar blir jag fokuserad för att hålla koll på det jag gör. Jobbet ger mig tillfällen där jag slipper att fara iväg med tankarna och det trivs jag med, säger Viktor.

– Ju svårare problem det är, desto roligare blir det. Samtidigt kan krångligare uppgifter göra mig mer frustrerad. Man går och svär över dem länge och så plötsligt löser man dem. Då känns det så bra. Speciellt när kunderna eller jag blir nöjda med lösningarna och kanske det till och med blir snyggt. 

Blir det några fler vandringar?

– Absolut. Jag planerar inga längre just nu, men jag ska åka till Spanien igen i september och vandra kanske en eller två veckor. Jag trivs ju väldigt bra med att bara få gå lite. Jag tycker om det enkla och minimalistiska i det, förklarar Viktor. 

– Hemma i Norrköping har jag en massa prylar. Där krävs det så mycket saker för att vardagen ska fungera. Sedan ger jag mig ut och vandrar, packar en 35-litersväska och har helt plötsligt allt jag behöver. Det gör mig väldigt fascinerad. Det känns som att vi har lite för mycket prylar. 

Han uppskattar även friheten under vandringarna.

– Jag äter när jag är hungrig. Jag pratar med den jag vill och kan också vara tyst. Om jag inte vill gå alls behöver jag inte göra det. 

Det är också ett sätt att varva ner.

– När jag jobbar sitter jag i bilen och kör fram och tillbaka som en jojo mellan olika ställen. Det är ju bra, men jag tror inte att vår naturliga hastighet är att sitta i bil, tåg och flyg. Det är att gå, men vi har byggt upp ett samhälle där det inte längre är möjligt. Jag kan ju inte säga till en kund att jag kommer i morgon för jag ska bara gå ut till dig först, säger Viktor.

– Om du vandrar tio dagar i sträck kommer du ner i kroppens rätta tempo och det är där jag trivs bäst. Jag har hittat kroppens naturliga rytm när jag har vandrat. 

Se trailer för filmen>>

Läs mer om projektet>>

Fler nyheter