Foto: iStock

”Boken om fukt och mögel skrevs av rötskyddsintressenter”

Göran Stålboms artikel och Anders Lundins replik luftar frustration över att innemiljöforskningen har levererat få svar när det gäller fukt och mögel. Men det tunna resultatet borde inte överraska – att vända blad är bra eftersom boken om fukt och mögel skrevs av rötskyddsmedelsaktörer. Det menar Johnny Lorentzen och Gunnar Johanson från IMM som ger sin syn på den pågående debatten om innemiljöforskningen.

Klorfenol som omvandlas till olika klor­anisoler fanns i rötskyddsmedel från 1955 till slutet av 1970-talet.Begreppet fukt och mögel torgfördes av aktörer som godkände rötskyddsmedel med klorfenoler. Medlen förbjöds utan att allmänheten fick veta att de fanns i hus byggda cirka 1955–1978. När klorfenolerna orsakade elak lukt pekade rötskyddsaktörerna mot fukt och mögel. Begreppet döljer än i dag att klorfenoler är en vanlig orsak till lukt och besvär.

Bakgrunden till luktproblemet är att under 1950-talet introducerades nya sätt att bygga hus utan källare. Hus med krypgrund eller platta på mark drabbades av rötskadesvamp. I stället för att rätta byggnadsbristerna blev lösningen att kemiskt behandla trä på utsatta ställen. Så gjordes under byggboomen på 1960–1970-talen. När källarlösa hus började lukta borde man ha kommit fram till fukt och rötskyddsmedel, men i stället torgfördes begreppet fukt och mögel av Svenska Träskyddsinstitutet och Statens Provningsanstalt (SP).

Rötskyddsmedelaktörerna tyckte sig se mikroskopisk mögelpåväxt på impregnerat virke och därefter ansågs illaluktande mögel kunna finnas varsomhelst i en byggnad. Lukten blev lika med dolt mögel och problemet kom att handla om fuktmekanik och mikrobiologi i stället för kemi, toxikologi och institutionella byggregelfel. År 1984 presenterade SP den nya svenska mögellukten vid konferensen Indoor Air i Stockholm. Det poängterades att allt inte var dåligt i nya byggnader eftersom rötskador hade minskat men i stället hade man fått sjuka hus.

Innemiljöforskning utan rötskyddsmedel utvecklades vidare av Svenska Träskyddsinstitutet, SP och arbets- och miljömedicinska kliniker (AMM) som från 1985 organiserade konferenser vid AMM i Örebro. Akademikerna började med tiden använda utländska fukt- och mögelstudier som intäkt för att de luktdrabbade svenska husen utgjorde en hälsorisk, trots att rötskyddsmedelaktörerna hade haft stora problem att hitta fukt och mögel. Därmed skapades ännu större förutsättningar för många att utreda, åtgärda och forska på allt mellan himmel och jord. På marknaden lanserades dock luftanalyser för lukt från rötskyddsmedel och allt fler företag förstod var lukten kom ifrån. Rättspraxis blev att mögellukt från impregnerat virke är tidstypiskt och därför inte utgör dolt fel vid husköp. Därmed ställdes högre kunskapskrav på lekmän än på innemiljöexperter vid universitet och myndigheter. Bortsett från allt som har med människors ohälsa och oro att göra har bristen på information drabbat många ekonomiskt.

 

 

Fakta/Mögellukt på 1980-talet

Mögelluktande hus beskrivs i SP Rapport 1981:37, Mögelluktande hus. (Texten finns även i Rapport 1985:16, Mögel i hus – Orsaker och åtgärder, med tillägget att ingen synlig mögelpåväxt hittas.)

”Under 1970-talet började en helt ny typ av byggnadsskador uppträda som man tidigare inte hade hört talas om. Husen luktade mögel. Mögellukten smög sig in i bostäderna och blev successivt allt tydligare. Typiskt var att de boende inte själva kände lukten eller inte ville känna den, men att vänner och bekanta berättade om den. Så kom några uppmärksammade fall där daghem och barnstugor drabbades av mögellukt. Barnen luktade när de kom hem och föräldrarna slog larm. Flera daghem fick stängas och andra byggas om till stora kostnader. Under slutet av 70-talet och början av 80-talet har allt fler mögelluktande hus rapporterats. Om detta beror på att skadefallen blir fler och fler eller på att de boende numera tack vare intensiv information via press och radio/TV själva blir medvetna om sina problem, kan vi inte avgöra. Vad vi vet är att antalet anmälda skadefall till oss har ökat kraftigt under de senaste åren.”

”Ett typiskt händelseförlopp ser ut så här. En fastighetsägare eller hyresgäst drabbas av mögellukt. Han känner lukten vid vissa väderlekstyper, när det är fuktigt eller vid väderomslag. Lukten känns tydligt vid sockellist men även i skåp och garderober. Kläderna luktar, lakan och textilier luktar även efter tvätt. Lukten känns tydligt i hela huset om bostaden stått tillstängd en tid. Han misstänker fuktskador och tar hål i golvet. Där hittar han ingen synlig fukt. Allt ser torrt ut men det luktar mögel. Ofta sitter lukten i mineralullen i golvet eller i golvmattan. I detta läge blir han osäker på vad han ska göra för att få bort lukten och framför allt hur han ska få bort orsaken till lukten. Lukten finns i golvet men golvet verkar torrt. Han tillkallar en sakkunnig, byggaren till exempel, som, visar det sig, hittills aldrig haft denna typ av skada. Denne noterar att huset är byggt efter handlingarna och om han överhuvud taget föreslår någon åtgärd blir det till exempel att ventilationen ska förbättras inomhus. Han kanske också föreslår kemisk sanering av bjälklaget, men någon genomgripande förändring av konstruktionen föreslår han aldrig. Efter att åtgärderna har vidtagits återkommer lukten och nya experter kopplas in. Ibland dras fallet inför rätta, ibland blir det ett försäkringsfall. Nya undersökningar göres och nya förslag till åtgärder ställs upp. I många hus runtom i landet känner man igen denna beskrivning. Alltför många bostäder har åtgärdats till stora kostnader men utan resultat. Detta illustrerar problemets vidd. Då man försöker åtgärda mögelluktande hus rör man sig på ett för många osäkert område. Man vet inte kriterierna för mögellukt och kan därmed begå misstag vid åtgärderna.”

Källa: SP Rapport 1981:37, Mögelluktande hus

 

LÄS MER